Sitter själv i mörkret med tystnaden som skär
den skär upp mina armar, åja vill inte var här
jag vill bara komma bort, slippa den där skiten 
för mitt hjärta orkar inte mer, det är helt utslitet
varför ska man kämpa när man inte har något kvar?
jag vill inte leva längre, jag vill inte vara kvar
jag är bara deprimerad, har sjunkit ner i nått
och mina känslor svämmar över och lämna blodspår
jag glädjs åt mina minnen, dom som faktiskt varit bra
men nu har jag inte längre nått att vara glad av
har ingen livslust kvar att leva, har ingen ork att ta mig upp
har ingeting att kämpa för så det är bara att ge upp
för varför stanna kvar i livet och inte alls må bra
när jag istället kan få frid och slippa alla dessa dar
för skit är det enda det enda som ni slänger på mig
har aldrig varit nog för er, och speciellt inte för dig


Ingen duger jag för
det spelar ingen roll vad jag än gör
ingen har sett hur jag mår
och det finns ingen, ingen som förstår


Varför dög jag inte som, den människa jag var?
varför tracka ni på mig och ställde såna jävla krav
jag är inte som er andra, jag vet jag inte är
men jag duger inte för er, vad jag än gör
har aldrig passat in, har alltid stått en bit ifrån
har alltid varit den där flickan som ni aldrig kom ihåg
men nu har jag fattat att mitt hem är inte här
jag hör inte ens hemma, här i våran värld
så jag måste härifrån, jag måste skynda mig iväg
jag orkar inte vara här, jag orkar inte ta förväl
vill bara ligga ner och aldrig komma upp
vill inte längre leva livet om det ska vara så tufft
för mitt hjärta det har krossats för länge länge längesen
finns ingen tid att laga de för det kan spricka sen igen
mitt leende har slocknat och tårar flyter fram
och det finns ingen häromkring som ens vill hålla i min hand
det finns ingen som har sett hur jag egentligen har mått
och ni som verkligen har sett har bara lämnat mig och gått
och nu har slutet kommit och mitt syre det tar slut
förlåt mig alla vänner, men de var ända vägen ut